Termometern visade åtta grader och vissa av spelarna valde att gå ut och träna i shorts på det nya konstgräset på Malmö idrottsplats när svenska mästarna för första gången tränade under namnet FC Rosengård.

 

Kirsten van de Ven stod och drog i de svarta tightsen.

– Det känns lite konstigt. Jag är ju van vid att alla har rött och gult.

Nederländskan lockades ju över från Tyresö i höstas, där hon spelat i fyra år. Beslutet var inte helt enkelt, erkände hon, beroende på en viss omständighet.

– Det var ju det här att de gick vidare i Champions League. Det fick mig att tveka. Och med den lottningen … de kan ju gå till final.

Att Malmölaget åkte ur mot Wolfsburg tycker hon rent egoistiskt var lite skönt.

– Ja, nu slipper jag sitta och bita på naglarna på läktaren.

Eftersom van de Ven spelade för Tyresö i Champions League i höstas hade hon inte fått spela för FC Rosengård i vår.

Men beslutet att flytta till Malmö hade sin grund i ett mer långsiktigt tänkande.

– Det är en klubb som vill utveckla individer och laget och alltid är med i guldstriden och satsar på lång sikt.

Du menar att Tyresös satsning inte känns så?

– Ja, det gör jag. Säger inte att det är fel, men den känns lite mer kortsiktig. Det är många spelare som har korta kontrakt och många har redan lämnat.

Kirsten van de Ven kom till Malmö i förrgår och inte ens lägenheten är fixad än.

– Men det är inga problem. Katrin Schmidt är som en syster för mig. Vi bodde ihop när vi spelade i USA och känner varandra väldigt väl.

Kirsten van de Ven är en offensiv kantspelare, som naturligast håller till på högerkanten längst fram – där hennes landslagskompis Manon Melis huserade i fjor.

– Fast jag kan spela på båda kanterna. Det spelar ingen roll.

Efter tre guld på fyra år och förstärkta resurser med namnbytet till FC Rosengård, är kraven höga på laget. Det skrämmer inte Kirsten van de Ven.

– Nej, absolut inte. Jag vill ju spela om guldet. Jag vill ju vinna priser.