Det innebär inte att man nödvändigtvis hamnar i utförsbacken, för det låter ju inte bra. Men någon gång måste det vända, det måste bli nerför, lite lättare att få bara åka med och känna lite flyt.
Efter en extremt skadefylld vinter, fattades det väl bara att den sköra målvakten Erin McLeod skulle fastna i den förhatliga plasten och dra sönder knät igen.
Det kan ha varit den kortaste karriären för en spelare i laget någonsin och då räknar jag alla epokerna; MFF, LDB och FCR. Sofia Lundgren gjorde ett utmärkt inhopp, men situationen är så bisarr att FCR egentligen måste värva in en målvakt till nu. Det finns ingen bakom Sofia, Zecira Musovic är borta många veckor till.
Redan vid skadan tog den rumänska domaren Cristina Dorcioman och hennes assistenter en extremt ovärdig huvudroll, tyvärr. McLeod låg kvar och vred sig i plågor långt ute på planen och Dorcioman lät spelet fortgå i säkert 20–30 sekunder.
Denna spalt är för kort, alldeles för kort, för att försöka ge er alla galenskaper. Tyskorna tilläts göra allt – fick själv frispark för allt. Men det var inte det värsta, det var den allmänt obefintliga fotbollskunskapen och känslan. En tyska fick stå och brottas i Rosengårds mur, blev tillsagd tre gånger men inte varnad. Dorcioman letade efter kortet för att varna en tyska, men fick inte upp det och struntade då i det. Hon visade inkast till Frankfurt - Marta kastade in bollen men spelet fick fortgå.
Det är ett hån från Uefas sida mot damerna att inte ha kvalificerade domare på de stora matcherna. Det här var det värsta jag har sett, faktiskt.
En sak gjorde Dorcioman rätt – tyvärr, för Rosengård. Straffen var solklar, en olycklig Lina Nilsson for iväg med armen rakt upp i luften, förmodligen var det inte alls meningen.
Ett öde när Rosengård i matchen annars spelar ett perfekt centralt försvarsspel - Asante och Berglund spelade det bästa mittbacksspel jag sett på tio år i det här laget - och faktiskt inte lät Frankfurt skapa mer än ett i och för sig tungt stolpskott i insidan.
Det var enda gången hemmalaget hade tur.
Framåt skapade Rosengård mer och mer, men naturligtvis snubblade Natasa Andonova när hon blev fri, naturligtvis räddades Sara Björk Gunnarsdottirs nick på mållinjen och Martas makalöst tunga skott råkade bara en försvarare få på sig.
Marta förresten, vad ska man säga egentligen? Hennes ursinniga andra halvlek var fotbollskonst på absolut världsnivå. Hon var så arg och besviken efteråt, denna vinnarskalle. Tränaren Jack Majgaard Jensen kom in efteråt och satt försjunken i en annan värld, såg helt förstörd ut. Men sakta kom han igång igen och gick rakryggad ut.
Han och spelarna har all anledning att göra detta. Frankfurt såg trött ut mot slutet, Rosengård hade mer energi. Jag tror faktiskt att detta är fullt möjligt att vända i returen, med lite större skärpa och vild aggressivitet i straffområdet.
Och så bara en liten aning flyt. De har förtjänat det.
© © J 
